Djävulens påfund!

Vad är det jag nu pratar om? Jo! Bristningar! Jag hatar dom!! Verkligen hatar dom! Framförallt dom jag har på magen. Jag kan stå varje dag framför spegeln och syna min mage (som utan bristningarna hade vart rätt ok i min mening) i detalj och bara störa mig. Jag är inte ledsen för dom, jag mår inte dåligt eller så jag stör mig bara. Tycker magen är så sjukt ful just nu och vet faktiskt inte om jag kommer känna mig speciellt bekväm i bikinin i sommar. Jag kommer inte ställa mig i vassen men jag kommer heller inte gå till "strand-kiosken" utan att ta på mig ngt extra, typ en klänning. Känns lite tråkigt.
Sen var det en gång när jag var gravid som en tjej (som var gravid då med) sa till mig att hon kunde inte förstå varför alla tyckte att det var så farligt med bristningar. Det ska tilläggas att denna tjej endast fick en liten jävla kula på magen, hon berättade inte att hon var gravid förrän i v.19 eller nåt och jag var 3 veckor efter henne och det sytes trots det mer på mig. Hon har förmodligen aldrig sett till en liten bristning på sin kropp. APA!! Ja, jag tänker fortsätta att hata mina ränder och rynkor jag har fått på magen. Jag har accepterat dom för länge sen (eller, där ljuger jag kanske då jag i hemlighet planerar en bukoperation) så nu får jag leva med dom som minne av en helvetes-graviditet men som medförde det finaste jag har!
Kram på er! Ha en fin fredag!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback