Jag ska börja med att berätta att igår fick jag och Mattias hem paket från England. Nya löpardojjor och nya löpartights. Tightsen är dom skönaste jag nånsin provat. Märket heter Brooks. Har aldrig hört talas om det innan så jag blev väldigt glatt överraskad. Satt som en smäck med högre midja som döljer min lilla bula som jag hatar på min mage. Jävla bristningar och kejsarsnitt! Det är ren och skär glädje att öppna paket med klädleverans. Dom nya skorna, ett par Nike free var skitsnygga och jättesköna dom med. Så nu vill jag ju bara bli frisk så jag kan använda grejerna ordentligt också! Springa springa springa. Det är vad jag vill göra.

 

en annan rolig grej är att jag i morse fick reda på att jag förmodligen får vara kvar på Volvo i några veckor till. Det är ännu inte helt 100 men om ni håller era tummar och tår så kanske det blir så :) Jag blev väldigt glad i alla fall.

 

Och nu till det lite känsliga ämnet. Barn! Ibland vet jag inte hur jag ska göra. Ni får inte missförstå mig nu. Men barn är så roliga ibland. Eller... Helt enkelt. Dom ser inte hur dumma dom är typ. Jag sitter och äter och Olivia har ätit klart. Då lägger hon sig på glovet på rygg och sätter ena foten högt upp mot bordsbenet. När hon väl ligger där säger hon. "Titta mamma!" Och jag tittar, varpå hon ser JÄTTEstolt ut över denna blygsamma bedrift. Ligg på rygg, höj ena benet, sätt foten mot bordsbenet. Ja! Då har du verkligen uträttat ngt stort! Sen måste jag sitta och säga. WOW!! Va du kan!!! Och egentligen tänker jag... "Jaha, det verkar ju svårt... NOT, hon gör ju verkligen ingenting!!!" Jag undrar om det bara är jag som tänker såhär? Det skulle givetvis aldrig falla mig in att nedvärdera henne. Hon ser ju hela saken från en helt annan synvinkel, hon har ju inte vart med om så mycket. Men ibland fattar jag inte att hon inte fattar att det är väl inget. Haha! Kanske lite elakt? Ja ja, hon är underbar och kommer förmodligen bli ett geni eller tennisproffs ändå.

 

Kram på er!