Ja, jag är fullt medveten om att det ska vara tvärt om egentligen men min dag som jag trodde skulle bli så bra när jag såg hur fint vädret var blev en dag som bara kändes helt menlös! Hade ingen ork, lust till någonting alls. Ville bara soooooooova. Så vid ett-tiden när jag och Olivia vilat lite så ringde jag mormor. Hade tänkt säga att jag inte kommer förbi idag, för jag orkar verkligen inte träna. Men innan jag säger detta så hinner hon flika in med "du kan komma nu, jag är klar med alla mina måsten". Ja, typ ngt sånt. Då kunde jag ju liksom inte bara tacka nej till barnvakt helt plötsligt. Saken är ju den att mormor faktiskt tycker det är riktigt roligt att passa lilla snuttan en liten stund ibland också. Så jag svalde mina "dåliga tankar" om att jag inte hade ngn ork till träning och hoppade i träningskläderna, tog en promenad ner till mormor och gav mig ut i solen på en joggingrunda. Och ja... Det var det jobbigaste jag någonsin gjort ungefär. Fötterna liksom släpade efter mig, jag hade ett jobbigt tryck över strupen som fortfarande inte riktigt gett med sig och pulsen steg bara jag tänkte på den. Men det blev i alla fall 6,2 km på ca 44 min. Jag kämpade väl om man säger så. Sprang och gick om vartannat. Även om detta passet kändes helt sjukt jobbigt i jämförelse med tidigare pass så vet jag ju att det ändå kommer ge otroliga resultat i form av bättre kondition och kanske en lite mindre rumpa. Asså... Inte bara detta passet men om man lägger ihop det med alla andra så är det ju så klart en viktig faktor.

Postad i Allmänt