Det blir inte alltid som man tänkt sig
(0) Vilken jävla dag/kväll det var igår. Tror att den innefattade all olycka som kan hända på fyra vuxna personer och två barn. Det hela började med att Marre ringde mig och berättade att hennes farmor låg sjuk i 40 graders feber. Förmodligen skulle hon inte klara sig sa hon. Självklart var hon jätteledsen och jag vet precis hur hon kände sig. Jag och Mattias bestämde oss för att vi skulle åka och hälsa på henne och Anders så att vi kunde vara där och stötta henne lite. Vi köpte med oss en liten blomma för att muntra upp henne lite i alla fall. Vi hade en riktigt trevlig kväll och vi hade köpt med oss ostbricka som vi skulle mumsa på. Men då kom jag på att jag hade glömt ta med mig insulin. BRA ANNELIE!! Du har ju bara vart diabetiker i snart 10 år. Tur i oturen så har Marias mamma också diabetes så hon hade rätt insulin hemma som jag kunde få. När klockan närmade sig 22 så hände däremot en rad jobbiga saker. Olivia började bli riktigt dålig och otröstlig av att hon spytt upp nästan all mat till och från sen i torsdags. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och dom tyckte att jag skulle åka in med lillan. Dock varnade dom för 7-8 timmars väntetid på akuten. KUL!! Men jag var ju orolig och fick inte i prinsessan ngn mat, inte heller ngn vätskeersättning. Samtidigt som jag och Mattias knagglade med detta fick Marre samtalet man inte vill ha. Hennes farmor hade gått bort. Vila i frid! Så nu var det liksom lite snurrigt kan man säga. Jag hade ju åkt dit för att vara Marres stöd men själv satt jag och pratade med olika sköterskor om vad jag skulle göra med Olivia och jag var ju orolig som bara den. Till slut åkte jag och Mattias iväg. Självklart spöregnade det! Och tror ni inte på fan att vindrutetorkarna lägger av halvvägs till Östra? Därför blev vi tvungna att ringa Anders så att han kunde köra oss istället. Jaha. Så nu blev Maria ensam istället. Det var ju just snyggt liksom. Vi blev kvar på akuten i 3 timmar och 40 minuter innan vi kunde åka hem. Så när klockan var 5 somnade vi ungefär. Jag sov dock inget vidare bra men i morse var Olivia mer sig själv igen. Skönt.
Ja, som ni förstår så var det en rätt så händelserik kväll. Men jag hade gärna vart utan den. Men jag är så glad att vi har så fina vänner som hjälpte oss igår. Stackars Anders som fick sitta på akuten och vänta med oss när Maria var ensam hemma och ledsen. Leo var förvisso hos henne men han sov nog mest skulle jag tro. Ja, man känner ju sig rätt usel. Men man kan ju inte bestämma över hur framtiden ser ut liksom. Tacksam som få är jag i alla fall. Ta vara på era nära och kära. Dom är viktigast!
God natt, nu ska jag nog sova tror jag. Stor kram! Speciellt till Maria och hennes familj.
Postad i Allmänt