Blev precis lite ledsen. Småsak egentligen men det kändes på ngt konstigt sätt ganska jobbigt. Olivia var hungrig och jag försökte amma henne men det ville inte hon. Hon ville ha mat på nappflaska :( Jaha... Då behövs inte jag längre då. Det är faktiskt så det känns. Nu är ju inte jag den viktigaste för henne längre. Nu kan ju vem som helst ta hand om henne liksom. Det är ganska sjukt att man känner såhär men jag vet att det är fler än jag som känner precis likadant när det gäller detta. Man har liksom skapat ett speciellt band till sitt barn som mamma, framför allt när man ammar barnet kan jag tänka mig. Man blir helt enkelt den som MÅSTE ta hand om barnet. Men vet liksom alltid att man "får tillbaka" barnet så fort det börjar gny lite. Hon vill nog ha lite mat, det är nog bäst att jag tar henne. Ja, det är faktiskt så det blir. Förmodligen borde jag skämmas över att jag känner såhär. Det är rent egoistiskt men det är mitt hjärta som säger detta. Jag kan liksom inte hjälpa det. Olivia är MIN dotter och jag har fruktansvärt svårt att släppa taget. SÅ, nu vet ni det :)

Gott nytt år till er alla. Nu ska jag piffa till mig och sticka för att shoppa lite. Kanske ett par skor? ;)

KRAM KRAM!!!