Ja, det blir nog svårt att undvika att skriva om just graviditeten jag går igenom just nu. Det är första gången för mig och förmodligen den sista oxå. Inte fan visste jag att det skulle kännas såhär jobbigt allt ihop! Även om jag vet att det i slutändan kommer vara värt det så kan jag inte sticka under stol med att jag faktiskt inte tyckt om denna tid speciellt mycket. Det finns så många som sagt till mig att jag ska njuta nu... Men va??!! Njuta? Av att blir fet som en valross? Eller av att inte känna igen sig själv i personligheten? (Det är ju bara hormonerna som spökar), grrr) Eller att bli så svullen i kroppen att man inte kan röra sig så mycket som man egentligen vill, eller att fingrarna domnar bort. Ja, jag vet inte. För mig är det här rena pinor som tyvärr har tagit upp stor del av mina glada känslor. Jag önskar ju att jag oxå hade en graviditet där jag inte hade några speciellt jobbiga humörsvängningar och med en liten kula på magen. Men så blev det inte för mig. Det är först nu, när det är 10 veckor kvar som  jag börjar känna mig ganska så bekväm med detta tillståndet. Jag tror att hormonerna har lagt av å spöka, det är bara magen som växer (äntligen) och inte resten av kroppen oxå och varje gång jag sätter mig ner och tar det lugnt så känner jag hur hon rör sig i magen på mig. Och DET.. kära läsare. Är verkligen helt underbart. Det är så häftigt att veta att ngn finns i min mage, ngn liten krabat med ett alldeles eget utseende, en alldeles egen personlighet och det bästa av allt. Det är MITT barn, MITT och min älskades barn. Och just nu finns det inget i hela världen som kan göra mig lyckligare än just den känslan. Så även om 3/4 av graviditeten kändes outhärdlig så har jag nog snart glömt det. För nu väntar en tid som jag längtat såååå efter. Jag hade ju aldrig en längtan av att vara gravid utan av att bli mamma. Man var bara tvungen att ta sig igenom de där 9 månaderna oxå.
Kram på er!

Postad i Allmänt