Pratade med en väninna tidigare ikväll. Matilda. Jättego tjej som jag kännt sedan högstadiet och som jag fått kontakt med nu igen.... I alla fall.. Hon har en son, Elias, som är 3 veckor äldre än Olivia. Han är typ alltid glad tycker jag men högvild och väldigt energisk. Han skrattar lätt och högt och ofta. Underbart, precis så det ska vara. Jag och Matilda har föjts åt en del sedan slutet på våra graviditeter och jag kan liksom inte riktigt hjälpa att jag jämför Olivia och Elias i deras "utvecklig" eller vad man ska säga. Jag är nog lite som Anna i Solsidan. Elias kunde ju dra sig upp till stående innan Olivia kunde sitta utan stöd så ni kanske förstår min lilla "panik". Men åter till dagens samtal. Vi pratade om hur tråkig Olivia är för att hon aldrig skrattar högt. Asså.. Man får vara jävligt jävligt rolig om man ska få höra det. Leo lyckas men det är bara på fredagarna när hon inte träffat honom på en vecka. Ja, ni fattar nog. Jag brukar få sitta länge länge och göra, enligt mig själv, väldigt roliga ljud, danser, grimaser m.m. utan minsta lilla ljud. Jag brukar få ett snällt leende samtidigt som hennes ögon skeptiskt säger "ja, det var ju ett bra försök mamma, men jag är liiiite smartare än så och tycker helt enkelt inte att du är speciellt rolig". Så nu känner jag så här att jag vill skriva till Bullen. Hej Bullen! Kan ni hjälpa mig att bli lite roligare inför mitt barn?.
Å andra sidan så skrattade hon högt idag. Men jag tror att det lika väl kan vara så att hon skrattade åt sig själv. Hon har väldigt många ljud för sig... Just nu är hon inne i en period där hon liksom harklar sig. Och när jag härmar henne så skrattar hon jättemycket. Det låter ungefär som när man försöker få upp slem ur halsen... Inte så trevligt med andra ord. I somras började hon asgarva åt mormor när hon fick ett hostanfall. Nä, jag vet inte riktigt vad som försigår i den där lilla hjärnan. Men va fan, hon är oftast glad i alla fall och det är väl ändå det som räknas.... Förutom idag då. Hon har vart ett litet monster. Hon har bara vart sur på mig hela dagen. Förutom när vi var på öppna förskolan då. Där sket hon fullständigt i mig. Men sen.. När vi kom hem därifrån då var jag "ute och gick" med henne i lägenheten, hon stegade mot spegeln i hallen, satte sig ner självmant och blev skitsur på mig för att hon satte sig ner.. ???? hallå?? Sen kom hon i nästa sekund på varför hon satte sig ner.... Hon kröp fram till spegeln, tittade på sig själv och gav ifrån sig sina värsta och argaste miner med skrik. Tittade på sig själv igen och bestämde sig för vilket som var värst, tittade på mig och gav mig arga minen och skriket. Jaha... Vad hade jag gjort liksom?? Haha! Hon är för rolig den där ungen.
Förstår om ni inte orkar läsa allt detta men såhär har jag det mina dagar. Det har för övrigt vart en riktigt bra dag idag! :)
Kram på er!
Postad i Allmänt
(0)
