Sitter och väntar...

På att försäkringskassan ska ringa mig. Jag har fortfarande inte fixat det där med anmälan om föräldrapenning. Smart där!! Måste ju få pengar från ngnstans. Men dom ringer nog snart och då fixar jag det :)
Idag har vi haft hantverkare här hemma. Dom ringde på kl 8.30 i morse. Phuuu.. Vid den tiden hade jag nog sovt ca 3 timmar eller nåt och då 1,5 timmar i sträck som längst. Jag var ganska så trött kan jag lova. Dom har kopplat in så att vi kan ha andra bredband än Com Hem så dom borrade och gjorde väsen i ca 3 timmar. Suck. Jag och Olivia passade på att gå en promenad i det fina vädret. Det är nog ngt vi borde göra varje dag. Riktigt skönt att komma ut i friska luften. Man blir ju piggare och mår faktiskt rätt bra av det. Jag passade samtidigt på att hyra en film som jag ska titta på om en liten stund. Det är gött att vara ledig! :)
Ikväll ska vi få besök av Stewe. Det ska bli trevligt. Alltid kul när folk kommer och hälsar på.
Fattar inte riktigt att tiden går så fort när man är hemma. Jag gör ju i princip ingenting, sover, matar Olivia och..... Nä, inget mer. Haha. Ändå flyger tiden iväg som ingenting. Fattar det verkligen inte. Men det handlar väl om att man inte riktigt vant sig ännu. Hoppas att jag kommer få tid över till annat om ett tag. Finns ju så många måsten som jag borde ta tag i. En annan dag kanske för nu ska jag kolla på film :)
Ha en fin dag alla söta! Stor kram!

Besviken...

Tvättade igår... Började med Olivias alla mörkrosa kläder och efter det hennes vita och ljust rosa. Tror ni inte på fan att det har legat kvar ngt från tvätten innan som förstörde alla hennes vita och ljusrosa kläder?!?! Ååååhhh, blev så ledsen att jag t.o.m. började grina (kan ha med en del hormoner att göra). Mattias fick trösta och säga att det kan bli så ibland. Men inte mig!!!! Det var ju kläder som hon inte ens hade hunnit använda. Usch!! Men men, inget att gräva ner sig för. Bara att köpa nytt antar jag.
Idag har jag i alla fall köpt mig en tidining. Och inte vilken som helst... Utan "Fitness Magazine" :) Innan jag blev gravid var jag en trogen läsare men tyckte helt enkelt att det var alldeles för deprimerande att köpa den som en tjockis. ;) Även om jag inte kan börja träna ordentligt riktigt ännu så ska ni bara veta hur mycket jag verkligen längtar efter att få sätta min fot på gymmet igen. Kanske är tanken på att träna mer underbar än verkligheten men det skiter jag i. Jag har ngt som jag ser fram emot och ngt som jag kan drömma mig bort till. Olivia kommer helt enkelt få följa med mig dit. Hon får sitta i bilstolen eller nåt, så gör ju andra föräldrar så då ska jag också göra det. Jag vill komma i form igen. Och det är rätt långt kvar.. Hela 10kg (läs:15, man mörkar ju alltid några) till inskrivningsvikten och 20kg till målet. Phuuuu.... 20kg. Hur fan hamnade dom på min kropp?? Konstigt. Men men, det är ingen brådska. Jag får börja lite lätt med promenader och sluta med allt gottigt som man stoppar i sig titt som tätt. Sen ska nog kilona rinna av mig hoppas jag. Längtar efter min platta mage :)
Nä, nu ska jag gå in och mysa med min dotter. Hon kommer nog vakna om en timma eller så och vilja ha mat.
Ha en fortsatt fin kväll! Kram!!!

Tillbaka....

Men jag vet inte för hur länge. Ska försöka skärpa mig när det gäller bloggandet.
Nu har det i alla fall hänt mycket sen sist. Jag har blivit mamma!! :D Det är helt fantastiskt! Hon heter Olivia och är världens finaste flicka. Hon föddes den 9:de September på Östra sjukhuset, vägde 4390g och var 51 cm lång. Hon var helt perfekt såklart :)
Förlossningen gick inte riktigt som jag ville men i slutändan så blev det ändå bra. Jag hade ju som önskan att få föda på vanligt sätt. Ville detta så otroligt mycket. Eftersom Olivia var ett väldigt stort barn så visste jag dock att det fanns en stor risk för att det skulle bli kejsarsnitt. Nu bestämde sig dock lillan att komma hela 4 veckor tidigt. Så mina förhoppningar om en normal förlossning var såklart stora! Vattnet gick kl 3 på natten till 8:de September... Eller.. Det hade åtminstonne blivit en "rispa" på fosterhinnan så jag läckte en del fostervatten. Vi åkte in till Östra så vi var där vid ca 4.30 och då konstaterades det att jag hade öppnat mig 3-4cm. Vi fick ett rum och fik ligga och vänta/sova. När det blev morgon pratade vi med barnmorskor och förlossningsläkare som sa att dom skulle sätta igång mig med värkstimulerande dropp dagen efter om inget hände under dagen. Det gjorde det inte. Nu var förväntningarna STORA!! Skulle jag få föda på vanligt sätt?? Ville jag verkligen det nu när det faktiskt såg ut som att det skulle bli så? Vi hade ju bara vart på ett tillfälle av föräldragruppen, så vi hade ju inte hunnit gå igenom ngnting som hade med förlossningsarbetet att göra. Jag hade ju ingen som helst aning om vad som väntade. Men jag bestämde mig för att se det som ngt häftigt och som en utmaning ;)
Kl. 09.00 den 9/9-2010 kopplades droppet till mig. Värkarna satte igång. AJ! Ja, det gjorde ont.. Vad väntade du dig?? Men mest av allt så a det häftigt. För medan jag låg där och hade skitont så visste jag att jag var ett steg närmare min baby! Åtminstonne trodde jag det. Efter 4 timmar visade det sig dock att inget hade hänt. Jag var 5 cm öppen och det var jag när dom kopplade droppet till mig också. Det skulle kunna bli ett tufft nederlag men jag fortsatte vara positiv. Nu var värkarna dock så täta att dom knappt hann sluta göra ont innan nästa började. Det fanns ingen tid till att slappna av mellan värkarna. Så barnmorskan ordinerade epiduraal bedövning. Innan hade jag nog tänkt mig att föda utan bedövning men va fan... Jag var tvungen att ha lite hjälp till att slappna av annars skulle jag nog dö. När bedövningen började verka så var det som om man aldrig hade haft några värkar. All smärta bara försvann som om det var magi! Nu kunde jag ringa mamma under tiden och lämna rapporter till henne om vad som skulle hända härnäst.
När det fortfarande inte hade hänt ngt efter 5 timmar beslutades det att det skulle bli kejsarsnitt. Och så blev det. 18.30 rullades jag in i operationssalen och 18.55 kom hon till världen. Jag fick vänta en hel halvtimma innan hon lades till mitt bröst. Men jag såg Mattias hela tiden som var med henne och han såg lugn ut, det gjorde att jag också blev lugn. När en sköterska lade henne på mitt bröst så genomsyrades jag av en sådan obeskrivlig lycka. Det blev inte några glädjetårar som jag förväntat mig men det blev ett STORT leende som vägrade släppa :)
De följande timmarna var timmar av oro och utmattning. Olivias blodsocker var väldigt lågt så hon blev inlagd på Neonatalavdelningen med sockerdropp. Detta kändes givetvis jättejobbigt men vi visste ju att hon var i goda händer. Eftersom jag var bedövad i hela nedre delen av kroppen kunde inte jag följa med upp till hennes avdelning men Mattias var med hela tiden och dagen efter fick jag gå upp och träffa henne.
Hon föddes på torsdagen... På lördagen blev hon av med droppet och på måndagen skrevs hon ut och vi fick åka hem. Det var helt underbart att komma hem! Nu kunde jag slappna av ordentligt.
Amningen är fortfarande en vetenskap utan dess like men det går bättre och bättre hoppas jag. Imorgon ska vi till BVC igen och väga henne och förhoppningsvis har vikten gått upp igen.
En sak som jag faktiskt vill poängtera är att jag hade helt rätt i att vara mer orolig över ett kejsarsnitt jämfört med en vanlig förlossning. Så nu vet ni som läser detta det :)
Ha en fin kväll, jag får mms:a en bild på underverket lite senare.
Kram!

Skulle bara säga att det gör ONT när man f...

Skulle bara säga att det gör ONT när man får värkar. Nu vet ni det! Men nu är hon på väg verkar det som i alla fall. Kram!


Har vart riktigt dålig på att blogga sis...

Har vart riktigt dålig på att blogga sista veckan... Men datorn här hemma har krashat totalt! Grrrrr... Egentligen har det hänt ganska mycket det senaste men orkar inte skriva allt i ett SMS. Ikväll är vi bortbjudna på tacokväll hemma hos Marre o Bill. Ska bli trevligt. Hoppas ni får en fin helg! Kram så länge!