Men jag vet inte för hur länge. Ska försöka skärpa mig när det gäller bloggandet.
Nu har det i alla fall hänt mycket sen sist. Jag har blivit mamma!! :D Det är helt fantastiskt! Hon heter Olivia och är världens finaste flicka. Hon föddes den 9:de September på Östra sjukhuset, vägde 4390g och var 51 cm lång. Hon var helt perfekt såklart :)
Förlossningen gick inte riktigt som jag ville men i slutändan så blev det ändå bra. Jag hade ju som önskan att få föda på vanligt sätt. Ville detta så otroligt mycket. Eftersom Olivia var ett väldigt stort barn så visste jag dock att det fanns en stor risk för att det skulle bli kejsarsnitt. Nu bestämde sig dock lillan att komma hela 4 veckor tidigt. Så mina förhoppningar om en normal förlossning var såklart stora! Vattnet gick kl 3 på natten till 8:de September... Eller.. Det hade åtminstonne blivit en "rispa" på fosterhinnan så jag läckte en del fostervatten. Vi åkte in till Östra så vi var där vid ca 4.30 och då konstaterades det att jag hade öppnat mig 3-4cm. Vi fick ett rum och fik ligga och vänta/sova. När det blev morgon pratade vi med barnmorskor och förlossningsläkare som sa att dom skulle sätta igång mig med värkstimulerande dropp dagen efter om inget hände under dagen. Det gjorde det inte. Nu var förväntningarna STORA!! Skulle jag få föda på vanligt sätt?? Ville jag verkligen det nu när det faktiskt såg ut som att det skulle bli så? Vi hade ju bara vart på ett tillfälle av föräldragruppen, så vi hade ju inte hunnit gå igenom ngnting som hade med förlossningsarbetet att göra. Jag hade ju ingen som helst aning om vad som väntade. Men jag bestämde mig för att se det som ngt häftigt och som en utmaning ;)
Kl. 09.00 den 9/9-2010 kopplades droppet till mig. Värkarna satte igång. AJ! Ja, det gjorde ont.. Vad väntade du dig?? Men mest av allt så a det häftigt. För medan jag låg där och hade skitont så visste jag att jag var ett steg närmare min baby! Åtminstonne trodde jag det. Efter 4 timmar visade det sig dock att inget hade hänt. Jag var 5 cm öppen och det var jag när dom kopplade droppet till mig också. Det skulle kunna bli ett tufft nederlag men jag fortsatte vara positiv. Nu var värkarna dock så täta att dom knappt hann sluta göra ont innan nästa började. Det fanns ingen tid till att slappna av mellan värkarna. Så barnmorskan ordinerade epiduraal bedövning. Innan hade jag nog tänkt mig att föda utan bedövning men va fan... Jag var tvungen att ha lite hjälp till att slappna av annars skulle jag nog dö. När bedövningen började verka så var det som om man aldrig hade haft några värkar. All smärta bara försvann som om det var magi! Nu kunde jag ringa mamma under tiden och lämna rapporter till henne om vad som skulle hända härnäst.
När det fortfarande inte hade hänt ngt efter 5 timmar beslutades det att det skulle bli kejsarsnitt. Och så blev det. 18.30 rullades jag in i operationssalen och 18.55 kom hon till världen. Jag fick vänta en hel halvtimma innan hon lades till mitt bröst. Men jag såg Mattias hela tiden som var med henne och han såg lugn ut, det gjorde att jag också blev lugn. När en sköterska lade henne på mitt bröst så genomsyrades jag av en sådan obeskrivlig lycka. Det blev inte några glädjetårar som jag förväntat mig men det blev ett STORT leende som vägrade släppa :)
De följande timmarna var timmar av oro och utmattning. Olivias blodsocker var väldigt lågt så hon blev inlagd på Neonatalavdelningen med sockerdropp. Detta kändes givetvis jättejobbigt men vi visste ju att hon var i goda händer. Eftersom jag var bedövad i hela nedre delen av kroppen kunde inte jag följa med upp till hennes avdelning men Mattias var med hela tiden och dagen efter fick jag gå upp och träffa henne.
Hon föddes på torsdagen... På lördagen blev hon av med droppet och på måndagen skrevs hon ut och vi fick åka hem. Det var helt underbart att komma hem! Nu kunde jag slappna av ordentligt.
Amningen är fortfarande en vetenskap utan dess like men det går bättre och bättre hoppas jag. Imorgon ska vi till BVC igen och väga henne och förhoppningsvis har vikten gått upp igen.
En sak som jag faktiskt vill poängtera är att jag hade helt rätt i att vara mer orolig över ett kejsarsnitt jämfört med en vanlig förlossning. Så nu vet ni som läser detta det :)
Ha en fin kväll, jag får mms:a en bild på underverket lite senare.
Kram!
Postad i Allmänt