Stor som en valross men va fan gör det??

På en väninnas begäran startar jag upp detta igen. Trots att ingen läser (är t.o.m. tveksam till att min väninna kommer göra det) så tänkte jag börja skriva lite här igen då och då när jag har tid och lust.
Det stora som hänt sen sist är att jag gått å blivit gravid, på smällen, på tjocken... ja, kalla det vad du vill. Men nåt finns inne i magen i alla fall. Enligt ultraljudet ska det vara en liten tjej så jag köper bara rosa flickkläder för tillfället :) Stackars barn om det skulle vara en pojk. Då skulle han få ha rosa kläder på sig de första månaderna i sitt liv. Kanske blir en traumatisk upplevelse men vad ska jag göra? Jag är ju inte gjord av pengar ;)
Idag har vi i alla fall vart och köpt det sista som är nödvändigt inför nedkomsten. En spjälsäng. Den står redan bäddad o klar brevid min sida av sängen. Det är nog aningen tidigt men det skiter jag i. Är trots allt bara i vecka 30+2. Lite mer än 9 veckor kvar. Och nu ska det stå en tom spjälsäng mitt framför näsan på mig varje dag när man vaknar och bara skrika åt mig att det inte är dax riktigt riktigt ännu. Haha. Kommer väl längta ihjäl mig antagligen.

Detta är ju mitt första barn och att gå igenom en graviditet var inte den rosenresan som jag hade tänkt mig direkt. Men nu när det inte är så jättelång tid kvar så känns det verkigen som att det har vart värt varenda krämpa. Nu får du inte tro att jag ngn gång har ångrat mitt/vårt beslut att bli gravid. Det har bara vart en jävla pärs helt enkelt och jag längtar varje sekund till att det ska vara över. Det var ju inte p.g.a. av dessa 9 månader som jag ville bli gravid utan p.g.a. att jag längtar efter det liv som kommer efteråt :)

Här är en liten bild på spjälsängen för den som är intresserad. Och om ni tror att jag ska lägga upp bilder på mig själv och magen så kommer ni bli mycket besvikna. Jag undviker kameror till största möjliga mån.